Det har varit sjuka veckor.
En dag var jag och Seppi på möte. Vi visades en stor tom lägenhet på Stureplan, den var nedgången som ett rivningskontrakt. Sladdar och färg hängde från taket, avloppsrör stack upp ur golvet. Uppdraget visade sig vara att på några veckor ordna en konstnärlig installation och en fest på platsen. En art bar i samband med konstmässan Market.
Koncept skulle planeras och utföras, scener byggas, projektioner produceras, menyer bestämmas, drinkarna döpas, tapet illustreras, väggar tapetseras, material beställas, band bokas, vänner bjudas, spons fixas, palmträd bäras, bilar lånas, intervjuer göras. Vi blev klara när de första gästerna kom, bytte om till GULD och dansade till Zhala hela natten.
Konceptet vi beslutade att sceniskt gestalta var utopier – deras vara eller ickevara så här i ideologi-skygga (eller ideologi-mörkande) valårstider. Begreppet ”utopia” myntades av Thomas More i början på 1500-talet och syftar på en föreställd icke-plats, som enbart existerar i vår tankevärld. Vi har tittat på historiska och mytologiska berättelser som på ett eller annat sätt beskriver det som inte är nu, men som kan vara. Alla historiska och religiösa utopier har på ett eller annat sätt inslag av problematiska värden och ideal, något som vi velat uppdatera eller problematisera eller ställa på ända.
De tre stora rummet byggdes om till att kommentera utopierna Nirvana, El dorado och Edens lustgård. I “El dorado” har vi iscensatt Muiscafolkets berättelse om Eldorado, men i feministisk och kollektivistisk tappning. Därför döpte vi också om rummet till ”La Dorada”, el dorado i femininum.
I rummet “Edens lustgård” kommenterar vi att alla paradis konstitueras av sina gränser mot det som inte är paradis. Här vill vi ifrågasätta dessa gränser och vilka som är innanför respektive utanför – allt från nationsgränser till socialt kodade rum. Därför har vi, lite insinuant, döpt om Edens lustgård till “EUtopia”.
I Nirvana behandlar vi måttlighet i förhållande till konsumtionssamhällets ha-begär. Nirvana är ett slags mentalt tilltånd som kan uppnås genom att lyckas avsäga sig begär. Allt det människan måste säga nej till kallas i denna tanketradition för “Raga”. I vårt rum har vi skapat en projektion där vi försöker föreställa “Raga”, en projektion maximerad med intryck, konsumtionsartiklar, reklam etc. En projektion som antagligen för åskådaren långt bort från alla föreställningar om Nirvana.
Två före-bilder:
En undertiden-bild:
Och tre efteråt-bilder
